Ingen vanlig julafton i år inte. Saknade lillebror något fruktansvärt, kändes konstigt att han inte var med, men i tanken finns han ju alltid där. Dessutom inga barn, det var jul med pappa för alla 3. Men även om dagen inte var "som vanligt" var den väldigt mysig ändå, mys på förmidagen och eftermiddagen hemma hos pappa och utan mina barn fick ju jag och syster vara barn igen :)....
Är lite småbesviken över att jag inte kunde få tag på min Liam idag, hade iaf velat prata med honom på julafton....men snart är han hemma igen <3
Ser fram emot morgondagen, skall bli kul. Men är även lite nervös....jippie snart 30 och nervös ...pinsamt.
Året är snart slut och det har hänt väldigt mycket positivt under dom 2 senaste månaderna, dels så fick jag hem min underbara pojke, och nu kan det iaf bli en bra förändring för honom. Resterande håller jag för mig själv ett tag till :) men jag hoppas allt håller i sig, för Jennie mår väldigt bra just nu. :)
Nu ska jag beställa EMDs singel välkommen hem....inte för att jag egentligen gillar den, men för att pengarna går till Stadsmissionen och dom hemlösa.
Kramar till Er alla och ha en riktigt bra jul & nyår!
torsdag 24 december 2009
tisdag 3 november 2009
Tisdag....
För ett par dagar sedan så fick man skriva ett ord som beskriver mig som person på facebook......
Det skrevs söt, trevlig, inspirerande, förebild, engagerad, kämpe, och stark ett antal gånger......
Men Irene hon skrev vidbränd......och det var nog fullträff
Stark visst det är jag, för många hade nog gett upp för länge sedan........
Men jag orkar inte vara stark längre, jag orkar inte allt själv längre....vissa dagar har jag bara lust att lägga mig ner och dö. Nu får jag nog lov att säga att allt har tagit knäcken på mig och ja jag är vidbränd.
Men jag har krypit till korset och tro det eller ej men jag har bett om hjälp.....
Jag kommer att få skäll.....det vet jag......jag kommer att få höra vilken total idiot jag varit....men det kan inte bli värre än vad det redan är.
Känns lite lättare nu iaf...får se hur det går i morgon....
Kram och godnatt!!
Det skrevs söt, trevlig, inspirerande, förebild, engagerad, kämpe, och stark ett antal gånger......
Men Irene hon skrev vidbränd......och det var nog fullträff
Stark visst det är jag, för många hade nog gett upp för länge sedan........
Men jag orkar inte vara stark längre, jag orkar inte allt själv längre....vissa dagar har jag bara lust att lägga mig ner och dö. Nu får jag nog lov att säga att allt har tagit knäcken på mig och ja jag är vidbränd.
Men jag har krypit till korset och tro det eller ej men jag har bett om hjälp.....
Jag kommer att få skäll.....det vet jag......jag kommer att få höra vilken total idiot jag varit....men det kan inte bli värre än vad det redan är.
Känns lite lättare nu iaf...får se hur det går i morgon....
Kram och godnatt!!
Ny dag nya möjligheter.....
79 hann det med att bli tillslut.....
Du finns inget mer!
I´m standing strong!!
Natti natti på er!!
Du finns inget mer!
I´m standing strong!!
Natti natti på er!!
måndag 2 november 2009
fredag 30 oktober 2009
Fredag.....
Varit och lämnat in mammas bil för däckbyte, passade på att kika på fleecekläder åt ungarna hos Irene, dom behöver ju extrakläder att sova i på dagis. Irene bjöd på tårta firade 10 år. Undrar vad Liam behöver för kläder......
Vinterdäcksbytet terroriserar mitt huvud, dom förbaskade däcken sitter ju på den gamla bilen, måste ha tag på några däck att slänga på gamla pärlan så jag får väck den också och det vore ju förargligt om den skulle stå på underredet.....fast det skulle nog i och för sig passa min välskötta gård. Måste ta tag i det där nu.....får väl bita i det sura äpplet och byta dessa jäkla däck själv. Trött på att bli lovad saker och hjälp hela tiden......sen får jag iaf lösa det själv.
Veden var det också ja.....elmätaren tickar för fullt, inte billigt att köra med el.
Allt ligger på nu känns det som.....mycket som skall inhandlas och betalas.
Var ju enkelt att vara sjukskriven 3 veckor för att verkligen bearbeta och ta hand om mig själv.....men undrar om det verkligen var till nytta eller ställde till mer problem, försäkringskassan är ju inte snabba.........
Usch närmaste lösningen verkar vara ett samtal till banken och be dom sälja mitt förbaskade hus...så kanske jag slipper lite ångest.....
Undrar om en annons på blocket skulle fungera....liv bortskänkes...eller bytes kanske. Ett liv som hemmafru kanske skulle passa. Vara hemma hela dagarna, ta hand om barn, städa och laga mat. Det mest ansträngande... att shoppa så jag får träningsvärk. Bli försörjd och omhändertagen ett tag. Slippa alla måsten och krav som ligger på. Bara ett år eller så...sedan får jag nog damp.....jag skulle förmodligen bli missnöjd med det livet också efter ett tag....men bara för att prova på något som jag tidigare aldrig gjort.
Skönt att höra att det gick bra för Fian iaf och att hon överlevde slaktbordet, susig var hon igår och allt var okej....för hon fick morfin dygnet runt =)...heheheh
Sluta livspussla säger dårfinkan i Amelia......jo lätt för dig att säga.....byt liv med mig ett tag...så får vi se vad du säger efter det.....allt är ju ett evigt jäkla pusslande för att överhuvudtaget få tiden att räcka till.....och jag vet inte riktigt vad jag skulle välja bort...inte direkt shoppingturerna eller fikandet på stan (för dom finns inte).....kanske hoppa över att åka till jobbet...eller strunta i att hämta ett av barnen...för tiden räcker inte till.....
Börjar smått förstå min ledvärk, min trötthet, min orkeslöshet...men tyvärr kan jag inte göra något åt det. Jag har själv försatt mig i den här situationen......och den går inte att förändra.....oavsett vad dom jäkla blodproverna visar.....
Usch vad jag är tragisk och tycker synd om mig själv just nu.....
Måste fan ta att byta ut den där bilden oxå.....47 kg Jennie ser inte så levande ut där....
Nej fy sjutton nya tag och återgå till jobbet!!
Vinterdäcksbytet terroriserar mitt huvud, dom förbaskade däcken sitter ju på den gamla bilen, måste ha tag på några däck att slänga på gamla pärlan så jag får väck den också och det vore ju förargligt om den skulle stå på underredet.....fast det skulle nog i och för sig passa min välskötta gård. Måste ta tag i det där nu.....får väl bita i det sura äpplet och byta dessa jäkla däck själv. Trött på att bli lovad saker och hjälp hela tiden......sen får jag iaf lösa det själv.
Veden var det också ja.....elmätaren tickar för fullt, inte billigt att köra med el.
Allt ligger på nu känns det som.....mycket som skall inhandlas och betalas.
Var ju enkelt att vara sjukskriven 3 veckor för att verkligen bearbeta och ta hand om mig själv.....men undrar om det verkligen var till nytta eller ställde till mer problem, försäkringskassan är ju inte snabba.........
Usch närmaste lösningen verkar vara ett samtal till banken och be dom sälja mitt förbaskade hus...så kanske jag slipper lite ångest.....
Undrar om en annons på blocket skulle fungera....liv bortskänkes...eller bytes kanske. Ett liv som hemmafru kanske skulle passa. Vara hemma hela dagarna, ta hand om barn, städa och laga mat. Det mest ansträngande... att shoppa så jag får träningsvärk. Bli försörjd och omhändertagen ett tag. Slippa alla måsten och krav som ligger på. Bara ett år eller så...sedan får jag nog damp.....jag skulle förmodligen bli missnöjd med det livet också efter ett tag....men bara för att prova på något som jag tidigare aldrig gjort.
Skönt att höra att det gick bra för Fian iaf och att hon överlevde slaktbordet, susig var hon igår och allt var okej....för hon fick morfin dygnet runt =)...heheheh
Sluta livspussla säger dårfinkan i Amelia......jo lätt för dig att säga.....byt liv med mig ett tag...så får vi se vad du säger efter det.....allt är ju ett evigt jäkla pusslande för att överhuvudtaget få tiden att räcka till.....och jag vet inte riktigt vad jag skulle välja bort...inte direkt shoppingturerna eller fikandet på stan (för dom finns inte).....kanske hoppa över att åka till jobbet...eller strunta i att hämta ett av barnen...för tiden räcker inte till.....
Börjar smått förstå min ledvärk, min trötthet, min orkeslöshet...men tyvärr kan jag inte göra något åt det. Jag har själv försatt mig i den här situationen......och den går inte att förändra.....oavsett vad dom jäkla blodproverna visar.....
Usch vad jag är tragisk och tycker synd om mig själv just nu.....
Måste fan ta att byta ut den där bilden oxå.....47 kg Jennie ser inte så levande ut där....
Nej fy sjutton nya tag och återgå till jobbet!!
torsdag 29 oktober 2009
Sist jag skrev var det 16 sept och det hade varit många förändringar under det här året och jag hade önskat att det skulle bli lugn och ro dom sista månaderna som var kvar av 2009.
3 dagar hann det gå sedan kom det värsta käftsmäll jag haft under hela mitt liv......och som jag sist skrev ...det finns en anledning att människor från det förflutna inte finns med i framtiden.....och det är många som försvunnit ur mitt liv under det senaste året och det finns det anledningar till som jag har förståelse för och det är val som jag själv gjort. Men varför min älskade lillebror inte skall finnas med i min framtid, det förstår jag inte och kommer heller aldrig förstå......
Jag kan inte förstå varför jag och min familj skulle drabbas av allt det här, känns som om jag haft tillräckligt mycket....jag har fallit så många gånger och rest mig. Men hur många gånger till skall jag orka resa mig...... Börjar känna mig omänsklig....Eländet tar liksom aldrig slut.....
Niklas begravning var fruktansvärt tung men den var jättefin och jag är så tacksam för alla som som var där, som har skrivit till mig, funnits där och stöttat.
Jag har försökt svara alla som skrivit till mig, men periodvis så har jag inte orkat. Mitt liv stannade upp, men tyvärr så gjorde inte omvärlden det utan den fortsatte precis som vanligt.....inget tog hänsyn att jag stod stilla....även om jag hade önskat det....
En vecka efter begravningen var det dags igen....tingsrätten.
Ja vi får se vad det här slutar domen kommer den 13 november......och hur än utfallet blir så finns det ingen vinnare, bara en enda förlorare och det är Liam. Men jag har i alla fall försökt, jag har kämpat i 2 års tid nu som den här processen tagit......jag kan tyvärr inte gör mer för att Liam skall kunna få ha både sin mamma och pappa 24 tim om dygnet 365 dagar om året ha sin mamma och pappa när han själv har behovet och som han är berättigad till.
Till min älskade lillebror!!! Du finns alltid i mitt hjärta <3
3 dagar hann det gå sedan kom det värsta käftsmäll jag haft under hela mitt liv......och som jag sist skrev ...det finns en anledning att människor från det förflutna inte finns med i framtiden.....och det är många som försvunnit ur mitt liv under det senaste året och det finns det anledningar till som jag har förståelse för och det är val som jag själv gjort. Men varför min älskade lillebror inte skall finnas med i min framtid, det förstår jag inte och kommer heller aldrig förstå......
Jag kan inte förstå varför jag och min familj skulle drabbas av allt det här, känns som om jag haft tillräckligt mycket....jag har fallit så många gånger och rest mig. Men hur många gånger till skall jag orka resa mig...... Börjar känna mig omänsklig....Eländet tar liksom aldrig slut.....
Niklas begravning var fruktansvärt tung men den var jättefin och jag är så tacksam för alla som som var där, som har skrivit till mig, funnits där och stöttat.
Jag har försökt svara alla som skrivit till mig, men periodvis så har jag inte orkat. Mitt liv stannade upp, men tyvärr så gjorde inte omvärlden det utan den fortsatte precis som vanligt.....inget tog hänsyn att jag stod stilla....även om jag hade önskat det....
En vecka efter begravningen var det dags igen....tingsrätten.
Ja vi får se vad det här slutar domen kommer den 13 november......och hur än utfallet blir så finns det ingen vinnare, bara en enda förlorare och det är Liam. Men jag har i alla fall försökt, jag har kämpat i 2 års tid nu som den här processen tagit......jag kan tyvärr inte gör mer för att Liam skall kunna få ha både sin mamma och pappa 24 tim om dygnet 365 dagar om året ha sin mamma och pappa när han själv har behovet och som han är berättigad till.
Till min älskade lillebror!!! Du finns alltid i mitt hjärta <3
onsdag 16 september 2009
Väldigt länge sedan nu....
..var det sedan jag skrev här....ingen höjdare på att blogga jag, tiden finns inte riktigt.
Livet rullar på oavsett om man vill det eller inte. Många förändringar har det varit under det här året, men även om en del situationer varit väldigt jobbiga är det ändå positivt i det långa loppet....
Det som känns mest är nog en förlorad vän.... vi har gått igenom "too much" tillsammans och i dagsläget är vi nog inte bra för varandra, kanske det förändras en dag och vi hittar tillbaka till vår vänskap eller så gör vi det inte....det får tiden utvisa.
Jag börjar hitta mig själv igen, periodvis är allt jättejobbigt....men henne vill jag helst gräva ner...för det är bara inbillning.....jag ska vara jag inte något en annan människa skapat genom sina handlingar......
Snart är en lång väldigt jobbig process över och oavsett vad utslaget blir så finns det ingen vinnare, utan bara en stor förlorare.....det skall i alla fall bli skönt med ett avslut och det kanske kan skapa lite mer lugn i tillvaron.....och det hjälper även till med framtidsplanerna så jag slipper fundera på allt och kan börja planera ordentligt....
Vad som händer framöver återstår att se, jag vet i alla fall att jag trivs ganska bra med livet och att jag har 3 små underbara knoddar att vara stolt över....
Keep on smiling och fundera inte över människor i ditt förflutna, det finns en anledning att dom inte är med i din framtid....
Jen
Livet rullar på oavsett om man vill det eller inte. Många förändringar har det varit under det här året, men även om en del situationer varit väldigt jobbiga är det ändå positivt i det långa loppet....
Det som känns mest är nog en förlorad vän.... vi har gått igenom "too much" tillsammans och i dagsläget är vi nog inte bra för varandra, kanske det förändras en dag och vi hittar tillbaka till vår vänskap eller så gör vi det inte....det får tiden utvisa.
Jag börjar hitta mig själv igen, periodvis är allt jättejobbigt....men henne vill jag helst gräva ner...för det är bara inbillning.....jag ska vara jag inte något en annan människa skapat genom sina handlingar......
Snart är en lång väldigt jobbig process över och oavsett vad utslaget blir så finns det ingen vinnare, utan bara en stor förlorare.....det skall i alla fall bli skönt med ett avslut och det kanske kan skapa lite mer lugn i tillvaron.....och det hjälper även till med framtidsplanerna så jag slipper fundera på allt och kan börja planera ordentligt....
Vad som händer framöver återstår att se, jag vet i alla fall att jag trivs ganska bra med livet och att jag har 3 små underbara knoddar att vara stolt över....
Keep on smiling och fundera inte över människor i ditt förflutna, det finns en anledning att dom inte är med i din framtid....
Jen
lördag 28 februari 2009
Ingenting är som förut, ingen början inget slut..
Du söker svar fast du redan vet,
den väg du går tar dig aldrig ut.
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger.
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker..
Jag börjar känna mig fri, riktigt fri......
Mitt liv som jag en gång hade är på väg tillbaka och jag ska njuta......
Du söker svar fast du redan vet,
den väg du går tar dig aldrig ut.
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger.
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker..
Jag börjar känna mig fri, riktigt fri......
Mitt liv som jag en gång hade är på väg tillbaka och jag ska njuta......
fredag 27 februari 2009
Få kontroll över ditt liv.....
Det var en kvinna som flyttade in i en grotta i bergen för att studera hos en guru. Hon förklarade att hon ville lära sig allt som fanns att veta. Gurun gav henne mängder med böcker och lämnade henne så hon kunde studera i fred.
Varje morgon kom gurun till grottan för att kontrollera kvinnans framsteg. I handen hade han en kraftig käpp. Varje morgon frågade han henne samma sak: "Har du lärt dig allt som finns att veta än ?" Och varje morgon svarade hon gurun likadant "Nej, det har jag inte". Gurun slog henne då i huvudet med käppen. Detta upprepades i månader. En dag kom gurun in i grottan och ställde samma fråga, fick samma svar och lyfte käppen för att slå henne som vanligt. Men kvinnan ryckte käppen från gurun och stoppade slaget i luften. Lättad att slippa undan slagen men rädd för att bli straffad, såg kvinnan upp på gurun. Till hennes förvåning log gurun. "Gratulerar " sa han " Du är färdig". "Nu vet du allt du behöver veta"
"Hur menar du" frågade kvinnan
" Du har lärt dig att du aldrig kommer att lära dig allt som finns att veta" svarade han " och du har lärt dig hur du ska stoppa smärtan"
Varje morgon kom gurun till grottan för att kontrollera kvinnans framsteg. I handen hade han en kraftig käpp. Varje morgon frågade han henne samma sak: "Har du lärt dig allt som finns att veta än ?" Och varje morgon svarade hon gurun likadant "Nej, det har jag inte". Gurun slog henne då i huvudet med käppen. Detta upprepades i månader. En dag kom gurun in i grottan och ställde samma fråga, fick samma svar och lyfte käppen för att slå henne som vanligt. Men kvinnan ryckte käppen från gurun och stoppade slaget i luften. Lättad att slippa undan slagen men rädd för att bli straffad, såg kvinnan upp på gurun. Till hennes förvåning log gurun. "Gratulerar " sa han " Du är färdig". "Nu vet du allt du behöver veta"
"Hur menar du" frågade kvinnan
" Du har lärt dig att du aldrig kommer att lära dig allt som finns att veta" svarade han " och du har lärt dig hur du ska stoppa smärtan"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
