Sist jag skrev var det 16 sept och det hade varit många förändringar under det här året och jag hade önskat att det skulle bli lugn och ro dom sista månaderna som var kvar av 2009.
3 dagar hann det gå sedan kom det värsta käftsmäll jag haft under hela mitt liv......och som jag sist skrev ...det finns en anledning att människor från det förflutna inte finns med i framtiden.....och det är många som försvunnit ur mitt liv under det senaste året och det finns det anledningar till som jag har förståelse för och det är val som jag själv gjort. Men varför min älskade lillebror inte skall finnas med i min framtid, det förstår jag inte och kommer heller aldrig förstå......
Jag kan inte förstå varför jag och min familj skulle drabbas av allt det här, känns som om jag haft tillräckligt mycket....jag har fallit så många gånger och rest mig. Men hur många gånger till skall jag orka resa mig...... Börjar känna mig omänsklig....Eländet tar liksom aldrig slut.....

Niklas begravning var fruktansvärt tung men den var jättefin och jag är så tacksam för alla som som var där, som har skrivit till mig, funnits där och stöttat.
Jag har försökt svara alla som skrivit till mig, men periodvis så har jag inte orkat. Mitt liv stannade upp, men tyvärr så gjorde inte omvärlden det utan den fortsatte precis som vanligt.....inget tog hänsyn att jag stod stilla....även om jag hade önskat det....

En vecka efter begravningen var det dags igen....tingsrätten.

Ja vi får se vad det här slutar domen kommer den 13 november......och hur än utfallet blir så finns det ingen vinnare, bara en enda förlorare och det är Liam. Men jag har i alla fall försökt, jag har kämpat i 2 års tid nu som den här processen tagit......jag kan tyvärr inte gör mer för att Liam skall kunna få ha både sin mamma och pappa 24 tim om dygnet 365 dagar om året ha sin mamma och pappa när han själv har behovet och som han är berättigad till.



Till min älskade lillebror!!! Du finns alltid i mitt hjärta <3