fredag 30 oktober 2009
Fredag.....
Varit och lämnat in mammas bil för däckbyte, passade på att kika på fleecekläder åt ungarna hos Irene, dom behöver ju extrakläder att sova i på dagis. Irene bjöd på tårta firade 10 år. Undrar vad Liam behöver för kläder......
Vinterdäcksbytet terroriserar mitt huvud, dom förbaskade däcken sitter ju på den gamla bilen, måste ha tag på några däck att slänga på gamla pärlan så jag får väck den också och det vore ju förargligt om den skulle stå på underredet.....fast det skulle nog i och för sig passa min välskötta gård. Måste ta tag i det där nu.....får väl bita i det sura äpplet och byta dessa jäkla däck själv. Trött på att bli lovad saker och hjälp hela tiden......sen får jag iaf lösa det själv.
Veden var det också ja.....elmätaren tickar för fullt, inte billigt att köra med el.
Allt ligger på nu känns det som.....mycket som skall inhandlas och betalas.
Var ju enkelt att vara sjukskriven 3 veckor för att verkligen bearbeta och ta hand om mig själv.....men undrar om det verkligen var till nytta eller ställde till mer problem, försäkringskassan är ju inte snabba.........
Usch närmaste lösningen verkar vara ett samtal till banken och be dom sälja mitt förbaskade hus...så kanske jag slipper lite ångest.....
Undrar om en annons på blocket skulle fungera....liv bortskänkes...eller bytes kanske. Ett liv som hemmafru kanske skulle passa. Vara hemma hela dagarna, ta hand om barn, städa och laga mat. Det mest ansträngande... att shoppa så jag får träningsvärk. Bli försörjd och omhändertagen ett tag. Slippa alla måsten och krav som ligger på. Bara ett år eller så...sedan får jag nog damp.....jag skulle förmodligen bli missnöjd med det livet också efter ett tag....men bara för att prova på något som jag tidigare aldrig gjort.
Skönt att höra att det gick bra för Fian iaf och att hon överlevde slaktbordet, susig var hon igår och allt var okej....för hon fick morfin dygnet runt =)...heheheh
Sluta livspussla säger dårfinkan i Amelia......jo lätt för dig att säga.....byt liv med mig ett tag...så får vi se vad du säger efter det.....allt är ju ett evigt jäkla pusslande för att överhuvudtaget få tiden att räcka till.....och jag vet inte riktigt vad jag skulle välja bort...inte direkt shoppingturerna eller fikandet på stan (för dom finns inte).....kanske hoppa över att åka till jobbet...eller strunta i att hämta ett av barnen...för tiden räcker inte till.....
Börjar smått förstå min ledvärk, min trötthet, min orkeslöshet...men tyvärr kan jag inte göra något åt det. Jag har själv försatt mig i den här situationen......och den går inte att förändra.....oavsett vad dom jäkla blodproverna visar.....
Usch vad jag är tragisk och tycker synd om mig själv just nu.....
Måste fan ta att byta ut den där bilden oxå.....47 kg Jennie ser inte så levande ut där....
Nej fy sjutton nya tag och återgå till jobbet!!
Vinterdäcksbytet terroriserar mitt huvud, dom förbaskade däcken sitter ju på den gamla bilen, måste ha tag på några däck att slänga på gamla pärlan så jag får väck den också och det vore ju förargligt om den skulle stå på underredet.....fast det skulle nog i och för sig passa min välskötta gård. Måste ta tag i det där nu.....får väl bita i det sura äpplet och byta dessa jäkla däck själv. Trött på att bli lovad saker och hjälp hela tiden......sen får jag iaf lösa det själv.
Veden var det också ja.....elmätaren tickar för fullt, inte billigt att köra med el.
Allt ligger på nu känns det som.....mycket som skall inhandlas och betalas.
Var ju enkelt att vara sjukskriven 3 veckor för att verkligen bearbeta och ta hand om mig själv.....men undrar om det verkligen var till nytta eller ställde till mer problem, försäkringskassan är ju inte snabba.........
Usch närmaste lösningen verkar vara ett samtal till banken och be dom sälja mitt förbaskade hus...så kanske jag slipper lite ångest.....
Undrar om en annons på blocket skulle fungera....liv bortskänkes...eller bytes kanske. Ett liv som hemmafru kanske skulle passa. Vara hemma hela dagarna, ta hand om barn, städa och laga mat. Det mest ansträngande... att shoppa så jag får träningsvärk. Bli försörjd och omhändertagen ett tag. Slippa alla måsten och krav som ligger på. Bara ett år eller så...sedan får jag nog damp.....jag skulle förmodligen bli missnöjd med det livet också efter ett tag....men bara för att prova på något som jag tidigare aldrig gjort.
Skönt att höra att det gick bra för Fian iaf och att hon överlevde slaktbordet, susig var hon igår och allt var okej....för hon fick morfin dygnet runt =)...heheheh
Sluta livspussla säger dårfinkan i Amelia......jo lätt för dig att säga.....byt liv med mig ett tag...så får vi se vad du säger efter det.....allt är ju ett evigt jäkla pusslande för att överhuvudtaget få tiden att räcka till.....och jag vet inte riktigt vad jag skulle välja bort...inte direkt shoppingturerna eller fikandet på stan (för dom finns inte).....kanske hoppa över att åka till jobbet...eller strunta i att hämta ett av barnen...för tiden räcker inte till.....
Börjar smått förstå min ledvärk, min trötthet, min orkeslöshet...men tyvärr kan jag inte göra något åt det. Jag har själv försatt mig i den här situationen......och den går inte att förändra.....oavsett vad dom jäkla blodproverna visar.....
Usch vad jag är tragisk och tycker synd om mig själv just nu.....
Måste fan ta att byta ut den där bilden oxå.....47 kg Jennie ser inte så levande ut där....
Nej fy sjutton nya tag och återgå till jobbet!!
torsdag 29 oktober 2009
Sist jag skrev var det 16 sept och det hade varit många förändringar under det här året och jag hade önskat att det skulle bli lugn och ro dom sista månaderna som var kvar av 2009.
3 dagar hann det gå sedan kom det värsta käftsmäll jag haft under hela mitt liv......och som jag sist skrev ...det finns en anledning att människor från det förflutna inte finns med i framtiden.....och det är många som försvunnit ur mitt liv under det senaste året och det finns det anledningar till som jag har förståelse för och det är val som jag själv gjort. Men varför min älskade lillebror inte skall finnas med i min framtid, det förstår jag inte och kommer heller aldrig förstå......
Jag kan inte förstå varför jag och min familj skulle drabbas av allt det här, känns som om jag haft tillräckligt mycket....jag har fallit så många gånger och rest mig. Men hur många gånger till skall jag orka resa mig...... Börjar känna mig omänsklig....Eländet tar liksom aldrig slut.....
Niklas begravning var fruktansvärt tung men den var jättefin och jag är så tacksam för alla som som var där, som har skrivit till mig, funnits där och stöttat.
Jag har försökt svara alla som skrivit till mig, men periodvis så har jag inte orkat. Mitt liv stannade upp, men tyvärr så gjorde inte omvärlden det utan den fortsatte precis som vanligt.....inget tog hänsyn att jag stod stilla....även om jag hade önskat det....
En vecka efter begravningen var det dags igen....tingsrätten.
Ja vi får se vad det här slutar domen kommer den 13 november......och hur än utfallet blir så finns det ingen vinnare, bara en enda förlorare och det är Liam. Men jag har i alla fall försökt, jag har kämpat i 2 års tid nu som den här processen tagit......jag kan tyvärr inte gör mer för att Liam skall kunna få ha både sin mamma och pappa 24 tim om dygnet 365 dagar om året ha sin mamma och pappa när han själv har behovet och som han är berättigad till.
Till min älskade lillebror!!! Du finns alltid i mitt hjärta <3
3 dagar hann det gå sedan kom det värsta käftsmäll jag haft under hela mitt liv......och som jag sist skrev ...det finns en anledning att människor från det förflutna inte finns med i framtiden.....och det är många som försvunnit ur mitt liv under det senaste året och det finns det anledningar till som jag har förståelse för och det är val som jag själv gjort. Men varför min älskade lillebror inte skall finnas med i min framtid, det förstår jag inte och kommer heller aldrig förstå......
Jag kan inte förstå varför jag och min familj skulle drabbas av allt det här, känns som om jag haft tillräckligt mycket....jag har fallit så många gånger och rest mig. Men hur många gånger till skall jag orka resa mig...... Börjar känna mig omänsklig....Eländet tar liksom aldrig slut.....
Niklas begravning var fruktansvärt tung men den var jättefin och jag är så tacksam för alla som som var där, som har skrivit till mig, funnits där och stöttat.
Jag har försökt svara alla som skrivit till mig, men periodvis så har jag inte orkat. Mitt liv stannade upp, men tyvärr så gjorde inte omvärlden det utan den fortsatte precis som vanligt.....inget tog hänsyn att jag stod stilla....även om jag hade önskat det....
En vecka efter begravningen var det dags igen....tingsrätten.
Ja vi får se vad det här slutar domen kommer den 13 november......och hur än utfallet blir så finns det ingen vinnare, bara en enda förlorare och det är Liam. Men jag har i alla fall försökt, jag har kämpat i 2 års tid nu som den här processen tagit......jag kan tyvärr inte gör mer för att Liam skall kunna få ha både sin mamma och pappa 24 tim om dygnet 365 dagar om året ha sin mamma och pappa när han själv har behovet och som han är berättigad till.
Till min älskade lillebror!!! Du finns alltid i mitt hjärta <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
