Påverkan

Plöjt igenom min gamla blogg och fått mig en rejäl takeställare, det är bra! Självrannsakan är det bästa som finns och oftast får det i alla fall mig att känna mig några kilo lättare efteråt.

Jag har valt bort många människor i mitt liv, för att jag vet att det påverkar mitt liv negativt och när jag inte klarar av att hantera dom situationerna är det bättre att dom inte finns där, ibland med enorm saknad och ibland med lättnad.
Jag har en förmåga att alltid vilja finnas och hjälpa dom jag tycker om och det gör jag gärna, för jag trivs med det. Men det får gå till en viss gräns.

Det fanns en tid när jag ställde mig frågor som varför händer allting mig? varför är det så mycket problem i mitt liv? Svaret är ganska enkelt för att jag själv valde det, jag valde människor i mitt liv som bara hade problem, jag hade för vana att leva så.
Jag tyckte själv att jag inte gjorde något fel, men mitt största fel var ju att det var jag som valde att leva så där och att jag inte valde bort dom som fick mig att må dåligt och som gav mig problem i livet!

Sen finns det andra som får mig att må väldigt bra, men kanske inte mår så bra själva och har ett bihang med "vänner" som påverkar mig till ett negativt mående. Där känns det väldigt jobbigt, men så länge den människan tillåter det att vara så i sitt liv påverkar det även mig och då får jag lov att välja bort det.


Vissa saker kan jag inte påverka, och jag kan inte förändra någon annan. Det fungerar heller inte att någon ska ändra sig för att jag tycker på ett visst sätt, utan av att förstå innebörden och utan att själv vilja förändras. Det är hållbart ett tag men fungerar inte i längden. Man kan bara förändra sig själv genom sin egen vilja, och det viktigaste i mitt liv är jag själv och mina barn och jag kommer aldrig sätta någon annan före oss!


Det må tyckas att jag är egoistisk och elak i många situationer, men jag har levt mitt liv genom andra och satt mig själv i andra hand så många gånger för att hjälpa andra i rätt riktning och jag gör inte det något mer. Andra får ta ansvar för sina handlingar och jag för mina egna.

Jag mår bra i mig själv och mitt liv, jag har planer för framtiden och jag tänker på mig själv. Men jag inser också att vägen dit varit lång och vägen tillbaka är väldigt kort. Skillnaden är att idag är jag fullt medveten om det och trillar ner i hålet för att snabbt ta mig upp igen. Det innebär att jag kommit väldigt långt :)

Ha en bra dag och ta vara på ditt liv för du har bara ett!