Det ljuva småbarnslivet!

Läser bloggar om småbarnslivet och tänker att tänk om det det ändå stämde i verkligheten, jag menar det låter som rosa moln, rosenblad, bara mys och cupcakesbakande varje dag. Jag undrar om det kallas förskönande eller om vissa verkligen har det så bra.

var tog avundsjuka syskon, grin, bråk, för lite sömn, dåligt humör, onda bröst, hormoner som inte alls går att hantera och resten vägen?? det ingår i alla fall i mitt liv och det känns inte alls ljuvligt alla gånger. Den där riktiga skitvardagen som ingen jävel orkar med.

Kanske är vissa lyckligt lottade!

Det är sjukt jobbigt med avundsjuka syskon och ännu jobbigare när vissa i omgivningen inte har förståelse för det och sätter det i första hand.
Efter ett par månader med aslite sömn så kommer nervsammanbrottet, men inatt har jag i alla fall sovit och det tackar jag mina underbara små för! Idag blir det en betydligt bättre dag.

och någon förlossning tänker jag inte dela med mig av, alla som fött barn vet att det är ett helvete att genomlida, och jag inser hur beskonad jag var att tvillingarna kom med kejsarsnitt. Tydligen glömmer man det i alla fall efter ett tag och det är värt det eftersom man gör det igen, men nu säger jag aldrig mer och denna gång menar jag det.

Tur jag har mina underbara som ändå hanterar mitt upp och ner humör och står kvar, precis som jag står kvar när dom har sina upp och ner perioder, dom som står närmast får ju tyvärr ta smällarna, förtjänt eller inte men det kallas nog livet och riktiga vänner!


Keep on smiling, livet trallar vidare!

Little Angel!