Det ljuva småbarnslivet!

Läser bloggar om småbarnslivet och tänker att tänk om det det ändå stämde i verkligheten, jag menar det låter som rosa moln, rosenblad, bara mys och cupcakesbakande varje dag. Jag undrar om det kallas förskönande eller om vissa verkligen har det så bra.

var tog avundsjuka syskon, grin, bråk, för lite sömn, dåligt humör, onda bröst, hormoner som inte alls går att hantera och resten vägen?? det ingår i alla fall i mitt liv och det känns inte alls ljuvligt alla gånger. Den där riktiga skitvardagen som ingen jävel orkar med.

Kanske är vissa lyckligt lottade!

Det är sjukt jobbigt med avundsjuka syskon och ännu jobbigare när vissa i omgivningen inte har förståelse för det och sätter det i första hand.
Efter ett par månader med aslite sömn så kommer nervsammanbrottet, men inatt har jag i alla fall sovit och det tackar jag mina underbara små för! Idag blir det en betydligt bättre dag.

och någon förlossning tänker jag inte dela med mig av, alla som fött barn vet att det är ett helvete att genomlida, och jag inser hur beskonad jag var att tvillingarna kom med kejsarsnitt. Tydligen glömmer man det i alla fall efter ett tag och det är värt det eftersom man gör det igen, men nu säger jag aldrig mer och denna gång menar jag det.

Tur jag har mina underbara som ändå hanterar mitt upp och ner humör och står kvar, precis som jag står kvar när dom har sina upp och ner perioder, dom som står närmast får ju tyvärr ta smällarna, förtjänt eller inte men det kallas nog livet och riktiga vänner!


Keep on smiling, livet trallar vidare!

Little Angel!

Gnäll, gnäll & Gnäll......

Ja så känner jag mig nu, gnäller om allt! Jag är trött, sjuk och jävlig!

Jag har varit hemma med en sjuk Linnéa i 2 veckor som haft luftvägsinfektion och astma på det, det blir inte mycket sömn på nätterna. Nu är jag tvärsjuk själv och idag är det Liams tur också. Jag är sjukt trött och mår förbannat dåligt.

Jag är trött på karlar som inte fattar någonting, jag är ledsen och mitt hjärta gör ont! Ursäkter som inte betyder ett skit när dom ändå inte ändras i handlingarna!

Jag tackar gudarna att jag har Helen & Mamma! Men det krävs tydligen kvinnor för att fokusera på rätt saker!

Fifan! Lite sömn och vila skulle inte sitta helt fel! Men humöret är i behåll och då finns det hopp om livet.

"Little Angel"

Tänkvärt.....

Jag går gatan ner det finns ett djupt hål i trottoaren, jag ramlar i..jag är förlorad jag är hopplös..det är inte mitt fel, det tar en evighet att finna vägen ut..

Jag går gatan ner, det finns ett stort hål i trottoaren, jag låtsas att jag inte ser det..jag kan inte tro att jag är på samma plats, men det är inte mitt fel, det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner, det finns ett djupt hål i trottoaren, jag ser att det är där, jag ramlar fortfarande ner, det är en vana, mina ögon är öppna, jag vet var jag är, det är mitt fel, jag kommer ur det omedelbart.

Jag går samma gata ner, det finns ett djupt hål i trottoaren, jag går vid sidan av hålet, jag tar en annan gata..........

Få kontroll över ditt liv.....

Det var en kvinna som flyttade in i en grotta i bergen för att studera hos en guru. Hon förklarade att hon ville lära sig allt som fanns att veta. Gurun gav henne mängder med böcker och lämnade henne så hon kunde studera i fred.
Varje morgon kom gurun till grottan för att kontrollera kvinnans framsteg. I handen hade han en kraftig käpp. Varje morgon frågade han henne samma sak: "Har du lärt dig allt som finns att veta än ?" Och varje morgon svarade hon gurun likadant "Nej, det har jag inte". Gurun slog henne då i huvudet med käppen. Detta upprepades i månader. En dag kom gurun in i grottan och ställde samma fråga, fick samma svar och lyfte käppen för att slå henne som vanligt. Men kvinnan ryckte käppen från gurun och stoppade slaget i luften. Lättad att slippa undan slagen men rädd för att bli straffad, såg kvinnan upp på gurun. Till hennes förvåning log gurun. "Gratulerar " sa han " Du är färdig". "Nu vet du allt du behöver veta"
"Hur menar du" frågade kvinnan
" Du har lärt dig att du aldrig kommer att lära dig allt som finns att veta" svarade han " och du har lärt dig hur du ska stoppa smärtan"

Påverkan

Plöjt igenom min gamla blogg och fått mig en rejäl takeställare, det är bra! Självrannsakan är det bästa som finns och oftast får det i alla fall mig att känna mig några kilo lättare efteråt.

Jag har valt bort många människor i mitt liv, för att jag vet att det påverkar mitt liv negativt och när jag inte klarar av att hantera dom situationerna är det bättre att dom inte finns där, ibland med enorm saknad och ibland med lättnad.
Jag har en förmåga att alltid vilja finnas och hjälpa dom jag tycker om och det gör jag gärna, för jag trivs med det. Men det får gå till en viss gräns.

Det fanns en tid när jag ställde mig frågor som varför händer allting mig? varför är det så mycket problem i mitt liv? Svaret är ganska enkelt för att jag själv valde det, jag valde människor i mitt liv som bara hade problem, jag hade för vana att leva så.
Jag tyckte själv att jag inte gjorde något fel, men mitt största fel var ju att det var jag som valde att leva så där och att jag inte valde bort dom som fick mig att må dåligt och som gav mig problem i livet!

Sen finns det andra som får mig att må väldigt bra, men kanske inte mår så bra själva och har ett bihang med "vänner" som påverkar mig till ett negativt mående. Där känns det väldigt jobbigt, men så länge den människan tillåter det att vara så i sitt liv påverkar det även mig och då får jag lov att välja bort det.


Vissa saker kan jag inte påverka, och jag kan inte förändra någon annan. Det fungerar heller inte att någon ska ändra sig för att jag tycker på ett visst sätt, utan av att förstå innebörden och utan att själv vilja förändras. Det är hållbart ett tag men fungerar inte i längden. Man kan bara förändra sig själv genom sin egen vilja, och det viktigaste i mitt liv är jag själv och mina barn och jag kommer aldrig sätta någon annan före oss!


Det må tyckas att jag är egoistisk och elak i många situationer, men jag har levt mitt liv genom andra och satt mig själv i andra hand så många gånger för att hjälpa andra i rätt riktning och jag gör inte det något mer. Andra får ta ansvar för sina handlingar och jag för mina egna.

Jag mår bra i mig själv och mitt liv, jag har planer för framtiden och jag tänker på mig själv. Men jag inser också att vägen dit varit lång och vägen tillbaka är väldigt kort. Skillnaden är att idag är jag fullt medveten om det och trillar ner i hålet för att snabbt ta mig upp igen. Det innebär att jag kommit väldigt långt :)

Ha en bra dag och ta vara på ditt liv för du har bara ett!