Ååå jag vet inte............

Känner att jag har väldigt mycket missriktad ilska just nu, men vad ska jag göra när den jag egentligen är arg på inte finns tillgänglig och jag är så trött på att jag ska ha förståelse och acceptera, att det bara försvaras och ska krävas saker av mig.

Jag har tre stycken här som har mängder med frågor och funderingar och som jag inte har ett jäkla bra svar och ge....men jag vet att jag är tvungen att ta det nu, den här veckan....och jag vet fortfarnde inte vad jag ska säga. Det är jag som får ta det, för någon annan valde som vanligt lättaste utvägen.

Jag har svalt så jäkla mycket, accepterat, släppt, försökt och få allt att fungera och det är knappast för min egen skull och fortfarande kommer det fram bara mer och mer, det verkar inte finnas något stopp och allt är bara så fruktansvärt förnedrande. Men jag är tvungen att sätta mig själv i andra hand och bara acceptera det....
Jag är trött på lögner och osanningar, ljug gärna om mig men dra inte in mina barn.


och jag insåg just att den jag tar ut den missriktade ilskan på inte hjälper mig för fem öre utan bara skapar ännu mer ilska och triggar igång ett värdelöst beteende som jag inte tycker om hos mig själv....

Hmmm nu känns allt lite bättre och jag väljer att jag tänker inte lägga mer engagemang på det här, jag har lagt tillbaka bollen där den hör hemma och man får ta ansvar för sina egna handlingar. Det är inget mer jag kan göra för jag har försökt!

Keep on smiling :)